Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







fredag 29 juli 2016

Jodå, den lilla myggan är kvar...



Jodå, nog är den envisa lilla myggan är kvar i mitt hus!

Och min svans är irriterande intressant för henne?

Hon dyker upp ÖVERALLT!

Lurpassar på lömska ställen. Högt...

...och lågt.

Och svansen är i ständig fara!

Hördu, nu är jag rätt trött på dina attacker, tror du måste få en liten tilltassning! Passa dig!!!

Håhåjajam, tur jag kan vara ute hela dagarna! Dagens småglin har inte minsta respekt för oss äldre! Inte var jag väl sån? Kan jag inte minnas? För övrigt har jag haft fullt upp med att ta tass om mina gäster den här veckan. I morgon kommer ett stort gäng igen, men sen får jag litet ledigt. Förutom all tillsyn hos några favoritgrannar. De blir så besvikna om jag inte hälsar på. Men det blir säkert tid över till vila under hasselbusken också. Prioritering är viktigt!






16 kommentarer:

  1. Ni är så söta båda två. Tack för bilderna!
    Din svans är spinnande för Lisa när du rör på den, klart att hon vill leka med den 🐱

    ❤ Kram å nosbuffar 🐈

    SvaraRadera
    Svar
    1. Uschjam, jag vet, men hur ska jag kunna låta bli att röra på den??? Det går ju bara inte?!

      Radera
  2. Kan aldrig tänka mig att du var så busig som Lisa ÄR när du var en liten pyttis?!.... Skönt som du säger att du har ditt uteliv - kanske blir Lisa lite extra uppspelt när du kommer in på kvällen? kanske tror hon att du 'bara' kommer in för att vara hennes lekfarbror, hihi hihi....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det borde finnas någon slags sakta-ner-knapp på Lisa! Det är verkligen skönt att kunna njuta av lugnet och friden där ute, utan att behöva titta bakom sig hela tiden!

      Radera
  3. Visst är det jobbigt med småsyskon? Men Lisa lär sig nog så småningom. Självklart är dagens ungdomar helt annorlunda än vi var när vi var yngre. Vi hade hyfs och respekt för de äldre. Så är det inte längre! Tror du kommer få fason på Lisa så småningom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag försöker verkligen ha tålamod med henne, men ibland måste jag fräsa ifrån på skarpen. Då ser hon förorättad ut en stund. Till nästa attack! Suckjam. Lyckligtvis brukar hon tröttna till slut. Hoppas det sker allt snabbare...

      Radera
  4. Det där med svansen känner jag väl igen! Det gäller att sätta ner tassen när det går får långt, men oj vilket tålamod man får ha ibland. En tröst är att det brukar vara övergående.
    Extra gos låter däremot väldigt trevligt, likaså trevliga gäster.
    Vi önskar dig och de dina en trevlig helg, trots irriterande myggor emellanåt *fnissjam*
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har börjat sätta ner tassen, det är ju ett måste till slut! Förstår inte hur en sån liten mygga kan mopsa sig så? Hoppas du har rätt om övergåendet!

      Radera
  5. Jamar som ovanstående, dagens unga tvåbeningar och fyrbeningar har ingen hyfs över huvud taget. Undantag finns förstås, men rent generellt är det nog tyvärr så.
    Tror ändå att du med din pondus, intelligens, vänlighet samt livserfarenhet kommer att få pli på den lilla myggan till slut.
    Hoppas du får mycket tid under hasselbusken.

    Ozzy

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, vad jag hoppas att du har rätt om att jag ska få pli på henne! Fast jag tar till mitt värsta fräs måste jag ibland förstärka med litet tassande för att hon ska fatta? Men liiitet bättre går det nog nu, för efter ett tag brukar jag få vara ifred. Bara det att "taget" är alltför långt, tycker jag ändå!

      Radera
  6. Vad kul med en rapport! Ni är jättefina båda två, förstår att det är en omställning! Nosdbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Omställning, det kan man verkligen jama! Men det är skönt med sommar, jag kommer ju in först på kvällarna!

      Radera
  7. Hihi. Vet du vad? Sippo berättade en gång att Snuffe alltid var ute efter hans svans. Så fort tillfälle gavs så anföll han Sippo's stackars svans. Sånt har vi förstås aldrig gjort..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jahajam, där ser man! Men de blev ju goda vänner sen, så jag kan förstås alltid hoppas!

      Radera
  8. Inte konstigt att du tycker att det är krävande, det är ju som att bli småkattsförälder på gamla dar. Men vi måste jama att du verkar klara det fantastiskt bra, ditt tålamod är beundransvärt! Du får trösta dig med att tiden går rätt fort och att den lilla damen snart är en stor dam som vet att uppskatta att ta det lilla lugna :-)
    Tassklappar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är förvånad själv över hur lugnt jag hanterar alla provokationer! Det här var väl inget jag förväntat mig precis, men som katt tar man ju situationen som den är, bara. Hoppas hon snart inser att det är jag och inte hon som bestämmer här!

      Radera