Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







måndag 11 juli 2016

Älskade lilla Puff, nu är du på andra sidan bron




Älskade, älskade lilla Puffen, jag blev tvungen att släppa 
dig och låta dig tassa vidare. Behandlingen mot det onda i din mage blev för tuff för dig. Du mådde så illa av den på slutet, fast du fick tabletter mot det. Förra tisdagen gav jag dig därför sista cellgiftstabletten i hopp om att du skulle må bättre. Tänkte, att utan cellgifter kanske du får några bra månader? Så blev det inte. Du slutade äta nästan helt. Varje gång du gick till matskålarna hoppades jag. Ibland tog du några små kulor. För det mesta nosade du bara, och tassade därifrån. Blötmaten ratade du helt. 

I morse fick du kväljningar, och jag såg att du mådde dåligt. Jag förstod att samtalet nu måste ringas, att jag måste bortse från min egen sorg och saknad efter dig. Du lilla katt, som blev mig så oändligt tillgiven sedan din syster dog för två år sedan. Du höll alltid koll på var jag var, och hoppade snabbt upp i mitt knä när jag satte mig. Då lade du dig litet på sidan på min vänstra arm, så jag kunde klia magen. Och så skulle jag samtidigt hålla i baktassarna och smeka dem. Då njöt du som allra mest. 

När vi varit borta stod du alltid beredd precis bakom dörren, med välkomnande, och litet förebrående, jamanden. Och närmade jag mig köksbänken kom du springande i hopp om något gott. Ja, det gjorde du till och med på slutet. Och igår kväll fick du faktiskt behålla den lilla biten fisk du fick. Det var det sista du åt. 

Ikväll får jag lägga mig utan att du hoppar upp och lägger dig på mina ben. Och inte blir jag väckt i gryningen av att du kommer och jamar och krafsar på kudden för att du vill ha en stunds kel. Du var en katt som krävde min uppmärksamhet och kärlek, och det kommer vara ett stort, stort tomrum efter dig.

Du såg att jag var hos dig, ända till slutet, och jag höll dig i min famn när du tassade över regnbågsbron. Saknar dig oändligt, men är så tacksam för all kärlek du gav mig under alla år du bott här. Älskade, älskade lilla Puffisen...

Matte


 

31 kommentarer:

  1. Lilla fina Puff, hoppas vägen till andra sidan gick bra, nu slipper du att ha ont, och du får vara med din syster igen!

    SvaraRadera
  2. Åh, fina Puff. Nu slipper du vara sjuk och du får träffa din syster igen. Kanske träffar du även på Sippo där uppe. Men vi lider så med din familj som saknar dig.
    Sov gott lille vän, kommer att sakna dina små inlägg här på bloggen.
    /Tindra, Viska & Husse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, du husse vet alltför väl hur svårt sånt här är...

      Radera
  3. Jamar Tröstekramar ifrån oss till matte och Gustav.
    Hälsa vår älskade Mizzan som tassade över i vintras och Maya som är där sedan flera år tillbaka.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, tack, ja, Puff har många att hälsa till där...

      Radera
  4. Katten Svens matte11 juli 2016 15:23

    Så sorgligt och så ont det gör när en liten älskad fyrbent vän tassat vidare. Ikväll får hon sova nära Piff. Dock förstår vi att tomrummet för matte är sååååå stort. Varma hälsningar från katten Svens matte Lena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så ont, så ont. Helt obegripligt hur man kan sakna en liten katt så mycket?! Tack för att du skrev!

      Radera
  5. Kände att jag borde titta in till Gustav ikväll, visste inte varför.
    Men nu vet jag.
    Ibland känner man på sig saker utan att det går att förklara.
    Lilla lilla Puffisen, jag blir så ledsen när jag läser om att hon inte finns bland oss längre.
    Vi hoppades att hon skulle få leva ett tag till och få må bra.
    Men som ansvarskännande matte tog du helt rätt beslut idag även om det måste vara fruktansvärt jobbigt känslomässigt.
    Saknaden kommer att vara stor för dig men du har fina minnen av henne som du aldrig glömmer.

    Klappa Gustav från oss.

    Många varma hälsningar från
    Ozzys Matte o Husse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var en svart dag i livet. Eftersom hon var så närvarande blir frånvaron desto mera märkbar. Och så tankarna på om man trots allt kunde gjort något annorlunda? Men nu är det som det är, och livet måste fortsätta. Hon lever ju vidare i mitt hjärta. Tack för fin hälsning!

      Radera
  6. Varje gång man måste släppa taget och ge upp känns det lika svårt. Puff hade inte kunnat ha en bättre familj. Matte insåg att det var dags och satte sin egen sorg åt sidan - precis så som en riktigt vän gör. Tänker på er. /Kattson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, ja, du om någon vet. Nu måste sorgen få sin tid.

      Radera
  7. Lilla fina Puff <3 ❤ Så skönt att slippa det onda, men så sorgligt att förlora en vän.
    Vi tänker på er. Kramar till Gustav och hela familjen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket! Alla era tankar betyder mycket!

      Radera
  8. Å, så sorgliga nyheter... jag känner verkligen med dig! Bredvid mig här på bordet står min lilla Majsan, som också snart måste få gå över Regnbågsbron, och att tänka på att förlora henne gör så ont att man vill skjuta det ifrån sig. Vad går att säga som tröst? Bara att du gjorde rätt, som lät Puff gå, och att hon har haft ett underbart liv hos dig! Sänder min största tröst- och stödkram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vetskapen om att man har det oundvikliga samtalet framför sig...det är verkligen fruktansvärt. Nu är det gjort, och all hennes specialmat överlämnad till ett katthem. Det var tre papperskassar fulla. De var så tacksamma, och det känns bra att någon annan katt kan bli hjälpt. Tack för att du skrev till mig!

      Radera
  9. Sötaste finaste Puffisen ♥♥♥
    Jag vet att du fick ett varmt välkomnande av Piff och att ni har det bra hos varandra nu.
    Många tasskramar och nosbuffar till er som är kvar med sorgen, vi tänker på er

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, det har känts skönt med alla deltagande rader!

      Radera
  10. Sov gott sötaste Puffisen. Hälsa Piff!

    ❤ Tröstebuffar ❤

    SvaraRadera
  11. Så sorgligt, men det rätta att göra. Tröstande kurr och kram! Vi tänker på er. 💛

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är bara så svårt att få hjärtat att förstå huvudet?
      Och tack!

      Radera
  12. Vet hur det känns, man dör lite grand inom sig. Varma tankar till Er alla!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är så sant, man faller ner i ett stort slukhål.
      Tack!

      Radera
  13. <3 Finaste Puff! Vi tänker på er. Tröstbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alla fina deltagande hälsningar har lyst upp i mörkret!

      Radera
  14. Åh nej, så sorgligt, stackars Puff och stackars er, så tomt det måste kännas nu. Det är så svårt att ta detta beslut, hur rätt det än är, och det är så svårt att känna saknaden. Men ingen vill ju att en liten katt ska utsättas för ett meningslöst lidande. Så det måste bli så här, och man måste gå igenom sorgen. Det är livets gång.
    Så fint du skriver om era stunder tillsammans, kärleken lyser igenom i varje rad ♥
    Nu är Puff i Regnbågslandet med Piff och Frasse och alla andra av våra kära, bortgångna vänner. Vi tänker på er och sänder många varma kramar och tassklappar ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att du skrev! Ja, tomheten och saknaden gör så ont. Du vet ju själv. I vissa situationer slår känslorna fullkomligt knock-out på mig, men det är ju bara några dagar sedan allt hände. Sorg måste få ta sin tid. Men ont gör det.

      Radera
    2. Vi tassar in igen för att berätta att vi har skrivit ett inlägg om Puffs bortgång. Vi lånade bilden från detta inlägg, hoppas det är ok. Våra tankar är hos er ♥
      Många kramar och tassklappar ♥

      Radera