Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







onsdag 28 maj 2014

På väg




På väg, på väg, med bestämda tassar, vet vart jag ska
Nu ska jag hem, har fullgjort allt för ida'
Då vill jag in, till maten som väntar, det är klart att den gör
Att ha det så bra tar jag för givet, fast annat jag hör
Om katter som lämnas att klara sig själva, men hur?
När jag tänker på det, förstår jag, i livet jag haft en stor tur 




12 kommentarer:

  1. Ja fy jam så ledsen man blir när man läser om vilket eländigt liv som möter många katter :(
    Från en som också haft en väldig tur i livet :)

    Tassklappar o Nosbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är riktigt, riktigt jobbigt att veta att så många av oss tassar omkring utan att ha ett hem. Jag ska väl inte klaga så mycket, egentligen, på att det serveras för litet vitfisk här...

      Radera
  2. Vilken jättefin dikt, Gustav. Du har verkligen ett poetiskt katthjärta, det hör man med en gång. *klappar tassarna*

    SvaraRadera
  3. Jag jamar med Sippo, det bor en liten poet i dig.
    Ibland när det står något hemskt om någon stackars kissekatt i tidningen eller på TV så blir matte o husse så upprörda.
    Kan inte förstå hur grymma människosläktet är mot försvarslösa små djur.
    Vi har det bra som har ett eget hem när vi har bra människor omkring oss, men tyvärr är det inte så alla gånger även om det finns ett eget hem.

    Ozzy

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad ska man göra med dumma människor? Jag vet inte. Människor som är elaka mot djur är säkert inte så snälla mot människor heller. Det är bara så sorgligt att inte alla gör sitt bästa för att göra det bra det för andra. Vilken värld vi skulle kunna få.

      Radera
  4. Att kunna tassa HEM på stolta tassar, där mat och en eller fler snälla människor väntar på en, det är en lyx som alla katter borde kunna njuta av. Vi jobbar ständigt på att det ska bli så.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jam, ni är verkligen guld värda, och mer än det!

      Radera
  5. Vi har det bra vi som har ett hem med människor som älskar oss! Nosbuffar

    SvaraRadera
  6. Visst har vi det bra som har hussar och mattar som älskar oss! Jag vet ju själv hur hemskt det är att inte ha något hem att tassa hem till och önskar att ingen katt behövde ha det så,
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag var ju också utan en människa ett tag när min förre husse blev sjuk. Det var konstigt att inte få komma in i mitt hus där jag bott. Som tur var fick jag rätt snart komma hit. Tänk om jag inte fått det? *ryser* Stackars dem som bara hittar stängda dörrar.

      Radera