Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







torsdag 1 maj 2014

Funderar och funderar



Här sitter jag och funderar som så
Är matte någon jag kan lita på?
Hon lockar och lovar att mat jag ska få
men har jag det inte allra bäst ute ändå?

Kan det vara nåt lurt, som jag borde förstå
och inte det gamla tricket än en gång gå på?
Jo, maten kan nog stå där den ska, i min vrå
men sen blir jag inlåst, och hon säger 'hej då'!

Så jag tänker och tänker, och gnuggar mina grå
väger för och emot, för att bästa lösningen nå
Man måste själv få besluta, för att bra man ska må
Men nu har jag bestämt, varav mitt svar ska bestå...






8 kommentarer:

  1. Varför ska dom alltid locka med mat eller godis när dom är ute efter något?
    Kan inte våra 2beningar säga rent ut vad dom menar.
    Vi förstår ju ändå allt dom säger o vi är rätt bra på att "läsa av dom" också.
    Men min matte jamar att din matte bara vill att du ska vara i säkerhet när hon rymmer en stund.
    Det är därför hon lockar in dig med maten.
    Det med att vara i säkerhet låter bra tycker jag.

    Ozzy

    SvaraRadera
  2. Precis, jag vet ju att när hon har DEN DÄR rösten, är det nåt skumt? Men...jag kan inte vara SÄKER? Och inte vill jag gå miste om nåt gott! Men säkerhet, jag är väl inte helt överens med dig där, för jag anser förstås att jag klarar mig alldeles utmärkt på egen tass där ute! Fast mattar, de är som de är...

    SvaraRadera
  3. Man undrar varför tvåbeningar alltid ska krångla till livet för en. Varför ska de bestämma att vi ska komma in? Varför ska de bestämma när DE ska åka bort? Såna beslut borde de överlämna till oss katter. Vi är välrdsmästare på att fatta rätt beslut, alltid.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänk så enkelt de skulle få det! Jag skulle förstås bestämma att de skulle vara hemma ALLTID! Förutom korta permissioner för att köpa mat (god!) till oss!

      Radera
  4. Visst är de luriga ibland när de lockar med mat, de verkar som om vi alla råkar ut för det ibland.
    Men vi hoppas på att du inte blev lurad och att du fick något extra delikatt till middag!
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror också att vi alla drabbas av detta emellanåt. Man VILL ju så gärna tro gott om sina människor! Men visst blev det som jag befarat, matte skulle överge mig. Fast för en gångs skull kom hon snart tillbaka. Ändå var klicken mat i skålen för länge sen slut, förstås.

      Radera
  5. Jag går ju inte ut på egen tass , men ibland så gömmer jag mig inne på något bra ställe och då brukar min matte springa runt och leta efter mig när hon ska åka iväg.
    Hon tycker det är väldigt dumt att det inte går att locka fram mig med mat :)
    Tassklappar o Nosbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men, är du SÅ smart att du kan genomskåda lockropen de har för sig?! *imponerad* Dit kommer jag nog aldrig, är jag rädd!

      Radera