Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







tisdag 24 januari 2012

Jag har haft invigning!

Det största som hänt sedan sist: Jag har haft invigning av min "nya" spaningstall! Har betraktat den med viss skepsis, det har tagit tid att vänja sig vid att den numera slutar nästan innan den börjat. Ger en känsla av att jag skulle kunna tippa över kanten ifall jag gör en av mina praktrusningar upp. Men nu har jag testat användarvänligheten, och den var rätt okej. Inte som förr, men godtagbar. Tyvärr hade matte inte med sig något att föreviga ögonblicket med, men jag ska ge henne fler chanser. Först får det nog bli litet bättre tassklimat, man vill ju inte fastna i isen där på stammen.

Att det är frysboxigt där ute har gjort att jag måste förströ mig mig inomhus så gott det går. Ibland blir jag less. Provade att smyga litet på Piff, men det var ingen lysande idé. Slapp i alla fall att bli påhoppad och pälsriven, som jag hittills blivit av de bägge fröknarna vid dessa tillfällen. Kom undan med en utjamning av dem. Man får vara glad för alla framsteg.

För fortlöpande förhandlingar med min sekreterare om hur min blogg ska skötas. Tycker inte det är tillfredsställande just nu, men hon är en hård motståndare. Några veckor till, minst, utan ordning blir det nog. Nu, när den dumma medicinen försvunnit, finns det tydligen två enorma jobbhögar att beta av. Inte för att jag sett några, men jag vet av erfarenhet, att innebörden av ordet "jobb" skiljer sig högst väsentligt mellan henne och mig. Vad jag kan se, sitter hon bara där på en stol. Men vill hon kalla det för arbete, så gärna för mig. Jag har ju aldrig tassat i hennes skor, och så ska man inte utjama sig, har jag lärt mig.

20 kommentarer:

  1. Åhh va modigt av dig att prova den 'nya' tallen! Det tycker jag kompis!
    Trots att det var halkigt och kallt.. Wow! Du är riktigt duktig må jag säga!
    Nosbuff och Mjölkisar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tog litet tid, men nån gång måste man testa i alla fall. Och bra broddar är man ju utrustad med!

      Radera
  2. Jag tycker också det var modigt av dig att testa din nya spaningsplats.
    Hoppas att matte snart får ordning på saker och ting hemma, för vi saknar dig jättemycket. *visar med tassarna*
    Underligt hur synen på jobb skiljer sig mellan oss och våra människor.

    SvaraRadera
  3. Det är förstås bra att jag är saknad, det känns bra *nickar*. Jag är jamarmycket hos matte och försöker hjälpa henne på alla sätt med "jobbet".

    SvaraRadera
  4. SÅ bra att din spaningstall fungerar nästan som förut i alla fall :)
    Ser framemot att få bilder på dig o Tallen sen.
    Jam visst är det konstigt hur 2-benta o 4-benta ser på det här med jobb ??!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klart du ska få bilder på mig i....tallen? Jo, det är väl en tall, trots allt. En stympad, med dock tall.
      När det gäller jobb har vi verkligen skilda uppfattningar. Och jag skulle inte vilja byta jobb med henne!

      Radera
  5. Bra att tallen fortfarande fungerar som spanarställe. Det är klart att det tar lite tid att vänja sig vid ett nytt ställe men det blir nog bra med tiden.
    Tur att matte har dig som tar tass om henne så att det i alla fall blir något skriven i din blogg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är helt säker på att matte inte skulle klara sitt jobb utan mig. Med en knävärmare går arbetet mycket lättare, säger hon. Ibland tar vi en paus och gosar. Mycket nyttigt för kreativiteten!

      Radera
  6. Mjau finaste Gustav, vi saknar dig jamars mycket!
    vi vill se dig i det spaningtallen du var uppe i, framöver.

    Hoppas du framöver kan blogga igen.

    Tass på dig kompis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kommer förstås att blogga, men inte varje vardag som tidigare, utan två-tre dagar i veckan. Det gäller under en period när matte har en massa annat att koncentrera sig på. Hon skulle önska sig mera ork och flera timmar varje dag, men nu är det som det är. Tass på er också!

      Radera
  7. Blir nog bra med tallen när du vant dig. Skönt att vara inne nu tycker vi, kallt och vitt hos oss. Vi är glada att du tassar lite i alla fall, du får hjälpa matte så det där jobbet går fort.Nosbuff

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har just inget vitt ännu, bara pyttelitet, och det kan man lätt undvika. Och klart jag hjälper matte så mycket jag hinner. Tar litet hjälp av Piff och Puff också. Litet nytta ska väl även de göra?

      Radera
  8. Tja, man får roa sig bäst man kan så länge det vita kalla e kvar. Själv tassade jag till skällisen och snodde husses stol.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha-ha, DET tycker jag var bästa buset!!! *skrattar så morrisarna hoppar*

      Radera
  9. Tror det kan vara klokt att vänta lite med bilder från nya spaningstallen tills du undersökt den ordentligt. Då vet du ju exakt hur du ska posera för att vi ska förstå precis hur den fungerar. Trist att förhandlingarna med din sekreterare inte går bättre. Kan det vara dags att kalla in några medlare kanske?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det dröjer nog ändå av det skälet att det är för kallt för liggspaning. Annars tror jag att jag kommer ligga precis som förut, med huvudet mot stranden. Medlare får bli det sista halmstrået. Matte kan vara glad att jag är en ytterst tolerant kisse.

      Radera
  10. Det är skönt att du är tillbaka, även om det inte är varje dag. Men, har man tagit sig an en människa, så måste man ju ta tass om dem ordentligt. Annars är man inte någon bra ägare. Du är ju en lysande människoägare, så vi är övertygade om att Matte snart mår mycket bättre. Hon måste vara väldigt glad över att hon har dig, som både hjälper henne med att må bättre och med "jobbet".
    nosgos å onsdagsgottisar
    Maurice & Kajsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Matte mår nog ganska bra nu, men det gick ju några veckor där under isen. Det var då som "jobben" inte blev gjorda, och nu måste de komma först. Påstår hon. Med min hjälp kommer det gå i raketfart.

      Radera
  11. Liksom Lillie är matte och jag så glada att du är tillbaka att vi inte tycker oss ha rätt att kräva att ni ska tassa era visdomsjam varje dag. Det är säkert mycket bättre att tassa fram lite försiktigt och inte ha för höga ambitioner, för annars är risken att man tappar orken helt igen och så blir det inget bloggande alls. Och det där jobbet måste tyvärr utföras även om det är osynligt, säger min matte.
    Ta tass om matte så hörs vi så ofta ni kan och orkar!
    Tassklappar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns verkligen skönt med såna vänner som du! Och jag har förstått att det är som din matte säger, att även osynliga jobb måste utföras. Det är väl litet som när jag kontrollerar omgivningarna, det är inte alltid det syns. Men det är viktigt att det utförs.

      Radera