Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







tisdag 4 januari 2011

Utbildningsbrist

Som jag jamade igår, bodde mina favoritkliare kvar hos mig en natt till. Vi hade lika trevligt tillsammans igår kväll. Det är mycket praktiskt att få besök av människor, som redan utbildats av en annan katt. De här har fått en flerårig utbildning, och är därför relativt säkra i sin goshantering. Där kanske jag var litet hård, när jag tänker efter. Jag ändrar betyget till 'alldeles utmärkta'.

Däremot måste deras katt ha missat en del när det gäller lydnadsträningen. Precis som natten innan, höll jag matten sällskap, och värmde hennes fötter. När jag hade sovit klart, kände jag att det kunde vara skönt med en uppfriskande morgonrunda där ute. För det behövde jag en hjälpande hand att öppna dörren, så jag jamade till mitt nattsällskap att hon skulle kliva upp och släppa ut mig. 

Eftersom jag inte fick någon reaktion sådär direkt, gav jag henne litet tid, och tassade iväg för att knapra mig några bitar. Då kunde hon ju resa sig under tiden, och låtsas som om hon varit uppe i en timme, när jag kom tillbaka. Det är alltid skönt att slippa förlora ansiktet, säger visst tvåbeningarna, så jag ville ge henne den chansen.


Döm om min förvåning, när ingenting alls hade hänt när jag återvände? Alltså blev jag tvungen att ta i litet mer med hårdtassarna. I min egen utbildning av människor, har jag lärt, att det mest effektiva är en klotass någonstans mitt i ansiktet. Eftersom detta var en gäst, valde jag en mjukare linje, och lät klorna vara infällda. Jag var ju också osäker på vilken utbildning de fått i just det här avsnittet.


Förmodligen krävs en del finslipning beträffande detta, för trots upprepade försök, hände absolut ingenting. Hon bara rullade runt, och vände ryggen till mig i stället. Då blev jag sur, och gick och lade mig i min fåtölj. Konstigt nog somnade jag om, och när alla till slut iddes kliva upp, drog jag ett streck över allting. Hon hade trots allt inte undervisats av mig, och jag kunde inte begära att få resultat så här på direkten. Det tar tid att utbilda människor! 



Nu har jag jamat hej då till båda två för den här gången. Nästa gång de kommer, förväntar jag mig, att de har tränat på avsnittet 'uppstigning på kommando'. Ser fram emot det läxförhöret.

10 kommentarer:

  1. Gustav, jag förstår naturligtvis till fullo din frustration över att dina gäster inte fått godkänt i lydnadsprovet, men vi får inte glömma att detta är det allra svåraste undervisningsavsnittet när det gäller tvåbeningar. De har bara jamarsvårt för att lära sig lyda, så är det nog bara. Men vi kämpar naturligtvis på.

    SvaraRadera
  2. KATTSON: Jaså, är det så? Då kanske jag får sätta in stödundervisning nästa gång de kommer. Kanske går det bättre om två katter kämpar mot samma mål?

    SvaraRadera
  3. Eftersom dina gäster var sådana utmärkta gosare, så kan man kanske se mellan tassarna med deras uppfostran, eller bristen av uppfostran.

    SvaraRadera
  4. Det är verligen skönt med duktiga kliare. Tyvärr tar det ju väldigt lång tid att lära dem de enklaste saker.Hoppas verkligen att de övar till nästa gång.egentligen borde vi inte ens behöva ge kommando..Nosbuff

    SvaraRadera
  5. SIPPO: Det är klart att gosandet kompenserar väldigt mycket, men jag tycker ändå inte att man HELT kan ignorera nekandet av utsläppande. Med tassfast utbildning tror jag det kommer bli en bättre, dock.

    SvaraRadera
  6. DUI och DECO: Det är klart att vi egentligen inte skulle behöva ge kommando, men då är vi inne på överkursen. Och man får betänka deras begränsade hjärnor. Jag kommer vara nöjd om de klarar lydnadskursen.

    SvaraRadera
  7. Givetvis ska mattar/hussar och deras vännar alltid lyda våra kommandon! Lika väl som en dum skällis lyder sin husse och matte.
    Sedan tycker vi ni ska jama om en lucka! Attans smidigt om vi får säga det själva. Men be om en icke låsbar en då. :-)
    Nosbuff från M&M
    Ps. vi började läsa din gamla blogg idag. Läste första 15 kapitlen, men när vi sneglade till vänster och såg "Kapitel 417" eller vad det var gav vi upp. tihi

    SvaraRadera
  8. MAX och MÅNS: Håller helt med er om luckan, men där är det bara att erkänna att jag själv inte alls lyckats nå framgång i min uppfostran. De vägrar stenhårt att skaffa lucka. Man kan jama att de inte blivit mer övertygade efter de erfarenheter er husse haft när ni burit in mat. Själv tycker jag att en egen dörr borde vara en självklarhet. Vi får väl se vem som vinner till slut.

    SvaraRadera
  9. Tycker att det var ytterst hänsynsfullt av dig att tassa odubbat i ansiktet på gästen. Vi har, av mattes reaktioner att döma, förstått att dubbarna inte alltid uppskattas. Vi önskar dig lycka till med lydnadsträningen. Ett par av våra små knep är nosbuff med kittliga morrhår eller att ljudligt skjuta omkring något i sovrummet. En stol, kanske, eller en bok om matte slarvigt har släppt ned den på golvet. Kurr och burr.

    SvaraRadera
  10. FINDUS, ISAK och RASMUS: Vad bra med ännu fler knep, även om jag tror att klotass är det som får mest ögonblicklig effekt. Man kan ju köra någon av de andra när man vill vara hygglig emellanåt. Tack för tipsen!

    SvaraRadera