Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







tisdag 30 augusti 2016

Lisa: Vilket skräp!



Hmm, undrar just hur hållfastheten är på det här tyget?

Känns som rätt dålig kvalité?

Och inte hjälper det att kliva upp på kanten heller...Varför köper de sånt skräp som man inte klättra i??







måndag 29 augusti 2016

En litet-av-varje-helg



Idag har det varit en eländig blåst. Har det hindrat mig från att vara ute? När det regnade på förmiddagen gjorde jag faktiskt ett litet övervägande att tassa in, men jag låg precis utanför ytterdörren och där skyddar taket. Åtminstone så länge som det inte öser ner. Så jag stannade kvar, trots mattes försäkran att det just då inte fanns någon påhoppande katt i närheten.

I lördags tog jag mig en riktig fridag. Det är ganska sällan jag gör det. Förmodligen är det därför som matte och husse blir bekymrade när de inte ser mig på hela dagen?  Men det är förstås ingen anledning till oro, jag vet ju hela tiden var jag är, och det är förstås det som räknas!

Igår var Åskar och spökade här igen. Då höll jag mig inne en stund. Precis så länge som behövdes. Den besvärande uppmärksamheten, som jag numera utsätts för av en viss liten fröken, underlättar definitivt beslutsfattandet gällande ute-tassning. Litet regn kan man ju stå ut med? Särskilt om det finns ett öppet, och alldeles katt-tomt, växthus!  



 

fredag 26 augusti 2016

Helg!




Jag pustar i värmen, men i skuggan mår jag riktigt bra
och jag önskar att ni alla en så här skön helg också ska ha!



onsdag 24 augusti 2016

Lisa: Får man göra så???


Igår kväll var jag mycket upprörd och besviken på mattes
Får man verkligen göra så???
beteende. Jag hade varit ute på altanen och till min enorma lycka fått tag på en fjäderkotlett! Tänk att den kunnat ta sig in igenom de små maskorna i nätet?  Min lyckodag! Tog in den för ytterligare behandling. Stort misstag! Matte fick syn på mig när jag sprang omkring med bytet och funderade på mitt nästa drag. Hon blev litet undrande varför jag inte brydde mig om Gustav, som nyss kommit in? Så hon följde efter mig in i vardagsrummet.


Jag hade precis lagt ner min fångst på golvet för närmare beskådande, men förstod blixtsnabbt att hon tänkte stjäla mitt byte?! Alltså lyfte jag upp det igen. Sen vet jag inte riktigt hur det gick till, men jag kan jama att mina misstankar tyvärr var helt korrekta! Hon helt enkelt snodde kotletten från mig! Sen försvann hon ut. Förmodligen för att kalasa på den själv? Man kan bli frustrerad för mindre.

Och när jag ändå är igång och klagar på matte kan jag berätta att hon ibland stänger in sig på toaletten!!? Får man verkligen göra så? Hur ska jag då kunna komma in där?

Här behövs minsann uppfostras i både det ena och andra.
 

tisdag 23 augusti 2016

Skator? Nej, tack!


Här ligger jag under min hasselbuske på eftermiddagen.
Inte ett orosmoln finns, varken på himlen eller nån annanstans. Annat var det på förmiddagen.

Jag hade i vanlig ordning tagit mig över staketet till min favoritgranne. Nu för tiden ser jag honom nästan aldrig, men jag fortsätter bevaka och hålla efter hans tomt ändå. Låg där på gräsmattan, ja, man måste ju ta rast emellanåt, eller hur? Då kom det fyra skator ut ur en närliggande buske, med siktet inställt på mig! Vad gör en klok katt då? Beger sig skyndsamt därifrån, förstås! I en sån situation är det inte läge att spela Allan, kan jag jama!

Så jag före, med skatorna hack i tass efter mig, upphetsat kraxande. Nådde mitt staket, och det var länge sen jag tog mig över med den farten! När jag kommit in på min egen tomt tyckte de visst inte att det var lika spännande längre? För säkerhets skull fortsatte jag ändå, och lade mig precis utanför min dörr.

Jag tror att det inte kan finnas något mer läkande för själen, än att få ligga i solen under min hasselbuske?



 

måndag 22 augusti 2016

Också en slags seger




Trots att Åskar var här besök och blötte ner mig rejält igår, har jag haft en riktigt avkopplande helg. I lördags kom min favorit-minis tillsammans med sina människor. Vi var ute tillsammans hela eftermiddagen. Kan ni tänka er, de sågade ner en hasselbuske! Men lugn, inte min buske, förstås, det hade jag aldrig förlåtit! Nä, den här stod bakom växthuset, på ett ställe jag ändå inte kunde utnyttja.

Jag har dessutom hittat ett nytt, fiffigt ställe att koppla av på. Under skottkärran, som står lutad mot en tall. För närvarande varvar jag mellan hasselbusken och skottkärran. Vid regn är skottkärran att föredra. Såvida inte Åskar kommer med sina stora hinkar överfulla med vatten. Jag försökte härda ut därunder i det längsta då, men det fanns en gräns även för mig. Tack och lov står växthuset alldeles intill.

Den där hoppetossan där inne, ja, vad ska jag jama om henne? Det tillhör väl normal artighet att hälsa nos mot nos som en första åtgärd när man träffas? Inte hoppa på eller över varann? Men jag har blivit rätt duktig på att tassa ifrån. Ibland förstärkt med litet morrande. Med litet tur går budskapet in. Annars brukar jag lugnt avvakta under en stol. Den taktiken är inte så dum. Förmodligen uppfattas jag som rätt tråkig? Men vad gör det? Hon tröttnar snart, och jag får vara ifred. Det är också en seger.


   

torsdag 18 augusti 2016

Lisa: EN som ställer upp!




Se här, min lilla kompis, en katt som alltid vill leka
ständigt alert och med på det mesta
Det är annat än den stora här som bus bara vill neka
spelar ingen roll hur jag än försöker honom fresta!