Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







måndag 26 september 2016

Goda nyheter



Tidigt i morse blev jag körd till vettisen igen, nu till den som jag var hos allra först. Något bättre än på sjukhuset, för nu fick jag bara en massa olika sprut i ögat, men slapp grävande i det, och även stick i nacken. Jag fick en massa beröm igen, hon menade att jag var ovanligt duktig! Med det menas väl att jag är dålig på att försvara mig?

Och vet ni vad? Såret är läkt! Ögat är fortfarande litet skrovligt och känns obehagligt, men i morgon slipper jag nog tratten! Så mycket bättre allt kommer kännas då. Tänk bara att kunna äta utan problem, även om det har varit rätt mysigt att få hjälp av husse att hålla skålen i rätt vinkel. Nu känns det faktiskt som om Livet skymtar runt hörnet!

Nästa måndag ska jag tillbaka till vettisen. Men innan dess hoppas jag att jag ska kunna öppna ögat helt igen. Och få KOMMA UT!



 

fredag 23 september 2016

Inget är som...






Inget är som väntans tider?

Hmm, det skulle väl vara att väntan var slut?!

Önskar er alla en trevlig helg i alla fall!


  

onsdag 21 september 2016

Om sjukhus tycker jag inte



Hade precis börjat vänja mig vid att bli sprutad i ögat tolv gånger om dagen. Sprut, och somna om, liksom. Att då bli instängd i den eländiga buren igen kändes inget vidare.
Dubbelt suckjam...
Varningsklockorna ringde i full styrka, och jag luftade högt mina farhågor under bilfärden. Det blev exakt lika hemskt som jag trott.


Först lurade de mig nästan att det skulle bli trevligt, för tratten togs av. Äntligen kunde jag genomföra litet pälsvård! Fast så igengrott som det var hann jag bara en liten fläck, innan tortyren satte igång. Återigen skulle det droppas, grävas och dras i mitt stackars öga. Och, kan ni tänka er, trots att jag var så medgörlig och samarbetsvillig man kan förvänta sig, måste det hämtas förstärkning! Mina tassar var tydligen i vägen? 

Efter mycket om och men beslutades att jag skulle få två sprutor och ny medicin. Antibiotika inte bara droppat i ögat, utan som tabletter också. Droppar tolv gånger om dagen och tabletter två gånger om dagen. Tur jag får vara ifred på nätterna!

På måndag ska min vanliga vettis titta på ögat igen. Om det inte är bra då ska jag till en ögonspecialist på sjukhuset. Idag var hålet i ögat lika stort, men inte lika djupt. Nu hoppas jag verkligen att det är mycket bättre på måndag, för det där djursjukhuset är inget behagligt ställe!


 

måndag 19 september 2016

Sjukhusbesök



Helgen blev inte riktigt som jag tänkt mig. Igår fick jag åka iväg till djursjukhuset, för matte gillade inte hur mitt öga såg ut? Uppriktigt jamat gillade jag inte hur det kändes heller, och jag berättade det väldigt högt och tydligt hela vägen till sjukhuset. 

Väl där blev jag utsatt för den ena hemskheten efter den andra. Det kördes runt med en stor spade i ögat, och slets
och drogs i ögonlocket. Sen fick jag en spruta i nacken, och olika droppar i ögat. Och det allra värsta av allt, innan vi åkte därifrån satte de på mig en tortyr-tratt! Ni kan ju tänka er hur jag kände mig efteråt? Av ren utmattning orkade jag inte få fram ett jam på hela hemvägen!

Varenda katt som påtvingats en krage vet hur deprimerande det är. Att äta, som brukar vara så lustfyllt, är ett komplicerat elände med tratten som tar emot överallt. Och jama om att man känner sig ofräsch utan den dagliga tvätten! 

Tydligen har hålet i ögat blivit mycket större, och så var det kraftigt inflammerat. Nu droppar matte dubbelt så mycket i ögat, olika mediciner. Och så ska jag tillbaka till sjukhuset på onsdag eftermiddag. 

Nu vill jag bara sova och sova, och jag kommer inte skriva mer här förrän jag varit på sjukhuset på onsdag. Önskar så att jag ska kunna låta litet gladare då!

 

fredag 16 september 2016

Visst är det?





Visst är det väldigt synd om mig?
Men en god helg önskar jag dig!



torsdag 15 september 2016

Lisa: Bästa gömstället!




Gustav har gömt sig i flera dagar, och nu har jag lekt kurragömma med matte! Är inte detta bästa gömstället, så jama?









onsdag 14 september 2016

Mycket sova blir det




Jag förstår inte varför det är så här, men har nu accepterat att livet förändrats. Tydligen ska jag hädanefter vara inne? Försöker fördriva tiden bäst jag kan genom viss fönsterspaning, men mest genom att sova i min kartong. Idag förgylldes dock dagen för ett ögonblick, när jag förnam en ljuvlig doft när jag låg där och halvsov. Vitfisk!

Nu var gårdagens oförrätter glömda, så jag var snabbt på tassarna och nere på golvet. Men alltför fort var det gyllene ögonblicket förbi. 

Sååå långtråkigt det här livet är! Kan bara jama en sak om det: Mycket sova blir det.